Satt och gick igenom en del papper och hittade en liten dikt som vi läste på min fars begravning. Den har ingen känd författare och ingen känd titel. Men den är vacker:
Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på havet.
Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Jag står vid stranden och ser när det försvinner som en prick vid horisonten. Just då hör jag någon vid min sida säga: "Nu har han lämnat oss" Lämnat oss för vad?
Han har bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden. Detta att han har blivit mindre och till slut försvunnit är ju bara som jag ser det.
Just när rösten bredvid mig säger att han har lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar: "Här kommer han!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar