Ett av veckans möte inledes med att en av deltagarna ursäktade sig för att han var sen för att han hade talat med sin mamma i telefon.
Sen satt vi fyra yngre gubbar och samtalade en bra stund om våra mammor och hur ofta vi brukar/brukade tala med dem och hur viktiga mammor är genom hela livet.
En märklig, men befriande, känsla att inleda ett möte på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar