SERENDIPITY OCH INTERNET

Serendipity är ett lite märkligt ord som betyder något man upptäcker av en slump utan att egentligen leta efter det. Microvågsugnen, penicillinet och mörkt öl är alla upptäckter gjorda genom slump och tillfälligheter; serendipity.

Ordet har sitt ursprung hos Horace Walpole, som 1754 skrev till en vän och berättade en persisk saga; "De tre prinsarna från Serendip". De tre prinsarna lyckades alltid upptäcka nya saker av en slump; men det var deras klokhet som gjorde att de kunde "se" slumpen.

Idag har webben gjort att vi har tillgång till enorma mängder information; söker Du efter något så hittar Du det direkt. Men denna effektiva form av informationssökning kan faktiskt få till effekt att vi minskar vår kunskapshorisont, istället för att vidga den. Sannolikheten minskar ju för att vi ska hitta något vi inte letar efter.

1952 gjorde den franske sociologen Paul-Henry Chombart de Lauwe på Sorboneuniversitetet i Paris ett experiment, där han bad sina studenter dokumentera vilka platser de besökte under en vanlig vecka. När han sedan ritade in deras rörelser på en karta över Paris visade det sig att de allra flesta rörde sig i en triangel; hemmet, Sorbon och ytterligare en plats. Denna tredje plats kunde vara flickvän/pojkvän, en nära vän, en plats där man idrottade, spelade musik etc. Detta visade, enligt Chombart de Lauwe, att de flesta människor rör sig i ett mycket begränsat geografiskt område.

Det samma kan sägas gälla för våra rörelser på Internet; vi läser slentrianmässigt samma nyhetssidor och följer samma bloggar och vi har våra favoritsidor. Gör vi en sökning på Google tittar vi på de 3-4 främsta resultaten eftersom de ska ha högst träffsäkerhet; ytterst sällan på resultat 38 eller 56. Vi har våra virtuella rörelsemönster och de är lika begränsade som Chombart de Lauwes studenters i Paris på 50-talet.

Google svarar på våra frågor, men Google kan inte svara på vad vi borde ha frågat om. Här har den tryckta tidningen fortfarande en stor fördel. När vi bläddrar i en tidning fastnar vi för artiklar vi inte visste att vi skulle läsa när vi öppnade tidningen. Samma sak när vi zappar runt bland alla TV-kanaler; vi fastnar i ett program vi inte visste att vi skulle titta på när vi började zappa.

Vad kan vi då dra för slutsats av detta resonemang?

Jo, att mängder av ny och lättillgänglig information inte med automatik betyder att sannolikheten för serendipity ökar.

Tack till Ian Leslie på tidningen The Intelligent Life i London för bakgrundsmaterial till detta inlägg.