I gårdagens SvD fanns ett debattinlägg från Timbro i den oändliga raden av naiva påhopp på Arbetsförmedlingen. Som gammal arbetsförmedlare kan jag inte låta bli att förvånas över den politiska okunnigheten i den diskussionen.
När man lyssnar på Alliansens företrädare, och alla dess lobbyister, får men lätt intrycket av att det är Arbetsförmedlingen själva som utformar arbetsmarknadspolitiken och de insatser som den innehåller. Inget kan ju vara mer fel. Arbetsförmedlingen implementerar politiska beslut, fattade i god demokratisk ordning. Arbetsförmedlingen verkställer de åtgärder politikerna vill att den ska genomföra.
Genom de ändringar som genomförts inom arbetsmarknadsområdet de senaste åren finns det nu oerhört många privata aktörer som arbetar med det som är den enkla delen av Arbetsförmedlingens uppdrag; att förmedla arbeten till de som är välutbildade, som bor där jobben finns och som har hälsan i behåll. Ett system som fungerar väl.
Men det är gentemot alla de andra grupperna som Arbetsförmedlingen numera har sitt huvuduppdrag; de som saknar utbildning, de som bor på platser där arbetstillfällena försvinner, de utan tillräckliga språkkunskaper, de med funktionshinder, de äldre och alla andra grupper som hamnar utanför den direkta anställningsbarheten. Och här gör Arbetsförmedlingens medarbetare ett fantastiskt arbete.
Påhoppen på Arbetsförmedlingen är vad som händer när djup politisk okunnighet blandas med populism, till en märklig mix där man tror att ett namnbyte på Arbetsförmedlingen skulle ändra behoven på arbetsmarknaden. Eller ännu märkligare; att man tror att utsatta människors behov av stöd försvinner för att man lägger ner Arbetsförmedlingen.
Sen måste Arbetsförmedlingen, liksom offentlig sektor rent generellt, bli mycket bättre på att tala om på vems uppdrag man arbetar och vem det är som utformar reglerna på arbetsmarknaden. Det är de folkvalda som utformar politiken och myndigheterna som implementerar. Varken Arbetsförmedlingen, eller någon annan myndighet, gör både och. Det är den maktdelning vi har i Sverige.
lördag 18 augusti 2018
torsdag 16 augusti 2018
SAYRES LAG OCH VALDEBATTER
Känner Ni till Sayres lag; döpt efter Wallace Stanley Sayre (1905-1972), amerikansk statsvetare vid Columbia University ? Nej, jag tänkte väl det; Sayres lag är ju mycket mindre känd än Parkinsons, Keynes, och Murphys lagar.
Sayres lag innebär att intensiteten i en debatt står i omvänt förhållande till värdet på det man diskuterar; ju mindre betydelse ju hetsigare diskussion. Värt att tänka på i dessa tider av valdebatter.
Sayres lag innebär att intensiteten i en debatt står i omvänt förhållande till värdet på det man diskuterar; ju mindre betydelse ju hetsigare diskussion. Värt att tänka på i dessa tider av valdebatter.
söndag 29 juli 2018
BARNUPPFOSTRAN - HUR SVÅRT KAN DET VARA?
En intressant betraktelse från sommarens turer runt om i nejderna är att konstarten barnuppfostran verkar vara helt utdöd.
Numera är det legio att låta sina barn sitta och skrika högt när man är på krogen och att låta dem springa runt obehindrat när man är på trädgårdscafé. Det verkar som att man som barn numera kan bete sig hur som helst utan att riskera att någon förälder reagerar eller bryr sig om att ta hänsyn till omgivningen.
Och OM någon förälder nu mot förmodan skulle råka säga till sitt barn då ska det, istället för en rak tillsägelse, i sann MBL-anda förhandlas fram ett konsensus om att man ska visa omgivningen respekt genom att uppföra sig acceptabelt.
Beklämmande!
Numera är det legio att låta sina barn sitta och skrika högt när man är på krogen och att låta dem springa runt obehindrat när man är på trädgårdscafé. Det verkar som att man som barn numera kan bete sig hur som helst utan att riskera att någon förälder reagerar eller bryr sig om att ta hänsyn till omgivningen.
Och OM någon förälder nu mot förmodan skulle råka säga till sitt barn då ska det, istället för en rak tillsägelse, i sann MBL-anda förhandlas fram ett konsensus om att man ska visa omgivningen respekt genom att uppföra sig acceptabelt.
Beklämmande!
torsdag 14 juni 2018
torsdag 7 juni 2018
SÄKERHETSKONTROLLEN PÅ FLYGPLATSER
Det här är ett gnälligt inlägg om ett typiskt i-landsproblem; säkerhetskontrollen på flygplatser.
Flygplanen, tekniken för flygledning, transportlogistiken etc. är ständigt i utveckling. Ett område som däremot verkar sakna all form av innovation och utveckling är tekniken och arbetet i säkerhetskontrollerna. En brist på utveckling som leder till irriterande flaskhalsar; inte minst nu i sommartid med många ovana flygresenärer. Några reflektioner:
1.) I alla säkerhetskontroller, oavsett land och flygplats, verkar man ha samlat de suraste och otrevligaste personerna man lyckats hitta på den lokala arbetsmarknaden. Varför går det inte att kombinera en viktig uppgift med service och ett leende? Absolut värst i Sverige är utan tvekan personalen på Arlanda.
2.) Att tömma fickorna och lägga sakerna i lådan som går genom röntgen är en självklarhet. Men varför måste man som resenär ta av sig kavaj eller jacka? Klarar inte maskinen av att känna igenom två eller tre lager kläder?
3.) Varför måste jag plocka ur mina vätskor m.m. ur väskan för att lägga i en liten fjantig plastpåse? Det är ytterst sällan att någon tittar på innehållet i den lilla fjantiga påsen. Röntgenmaskinen klarar ju av att se vätskor genom väskan. I alla fall de gånger man glömmer att ta upp den lilla påsen.
4.) Själv struntar jag i den lilla fjantiga påsen och har införskaffat en transparent necessär från H&M. På vissa flygplatser får jag mig en blåsning för detta, och måste omgruppera innehållet till en fjantig påse innan jag får gå vidare.
5.) Helkroppsscanning; finns på vissa flygplatser (oftast de allra största) men långt ifrån på alla. Det torde visa att det är något som inte behövs.
6.) Tramset med att på vissa flygplatser tvinga resenärerna att ta av sig klockan och skicka den genom röntgen; även om den bevisligen är av plast och inte piper i larmbågen. Eftersom det inte finns någon konsensus för alla flygplatser kring detta måste detta också vara ett utslag av trams.
7.) Varför kan datorn eller paddan inte få ligga kvar i väskan när den glider igenom, utan måste plockas upp utan att någon studerar den närmare?
Nej, jag vill inte råka ut för att någon terrorist eller våldsverkare kommer med på planet. Och det finns med all säkerhet vissa logiska förklaringar till de fenomen jag retar mig på. Men jag kan tycka att utveckligen borde gå lite snabbare när det gäller security på flygplatser.
Jag har aldrig varit där, men på flygplatsen i Portland (PDX) finns det tydligen framtaget en teknik där man tömmer fickorna och lägger sakerna i lådan, inte behöver plocka upp vätskor eller dator ur väskan och behåller alla kläder på när man går genom bågen. Allt enligt Tyler Brulée på tidningen Monocle.
Flygplanen, tekniken för flygledning, transportlogistiken etc. är ständigt i utveckling. Ett område som däremot verkar sakna all form av innovation och utveckling är tekniken och arbetet i säkerhetskontrollerna. En brist på utveckling som leder till irriterande flaskhalsar; inte minst nu i sommartid med många ovana flygresenärer. Några reflektioner:
1.) I alla säkerhetskontroller, oavsett land och flygplats, verkar man ha samlat de suraste och otrevligaste personerna man lyckats hitta på den lokala arbetsmarknaden. Varför går det inte att kombinera en viktig uppgift med service och ett leende? Absolut värst i Sverige är utan tvekan personalen på Arlanda.
2.) Att tömma fickorna och lägga sakerna i lådan som går genom röntgen är en självklarhet. Men varför måste man som resenär ta av sig kavaj eller jacka? Klarar inte maskinen av att känna igenom två eller tre lager kläder?
3.) Varför måste jag plocka ur mina vätskor m.m. ur väskan för att lägga i en liten fjantig plastpåse? Det är ytterst sällan att någon tittar på innehållet i den lilla fjantiga påsen. Röntgenmaskinen klarar ju av att se vätskor genom väskan. I alla fall de gånger man glömmer att ta upp den lilla påsen.
4.) Själv struntar jag i den lilla fjantiga påsen och har införskaffat en transparent necessär från H&M. På vissa flygplatser får jag mig en blåsning för detta, och måste omgruppera innehållet till en fjantig påse innan jag får gå vidare.
5.) Helkroppsscanning; finns på vissa flygplatser (oftast de allra största) men långt ifrån på alla. Det torde visa att det är något som inte behövs.
6.) Tramset med att på vissa flygplatser tvinga resenärerna att ta av sig klockan och skicka den genom röntgen; även om den bevisligen är av plast och inte piper i larmbågen. Eftersom det inte finns någon konsensus för alla flygplatser kring detta måste detta också vara ett utslag av trams.
7.) Varför kan datorn eller paddan inte få ligga kvar i väskan när den glider igenom, utan måste plockas upp utan att någon studerar den närmare?
Nej, jag vill inte råka ut för att någon terrorist eller våldsverkare kommer med på planet. Och det finns med all säkerhet vissa logiska förklaringar till de fenomen jag retar mig på. Men jag kan tycka att utveckligen borde gå lite snabbare när det gäller security på flygplatser.
Jag har aldrig varit där, men på flygplatsen i Portland (PDX) finns det tydligen framtaget en teknik där man tömmer fickorna och lägger sakerna i lådan, inte behöver plocka upp vätskor eller dator ur väskan och behåller alla kläder på när man går genom bågen. Allt enligt Tyler Brulée på tidningen Monocle.
tisdag 10 april 2018
HUR MÅNGA PIZZERIOR FINNS DET I SVERIGE?
Det äts ju mycket pizza i Sverige och för närvarande finns det 3 841 pizzerior i Sverige (2018-04-10). Antalet grundar sig på företag med ordet "pizzeria" i företagsnamnet; så antagligen finns det några till som bakar pizza men som har en annan typ av namn.
I februari var befolkningen i Sverige 10 135 303 personer.
Det innebär att det går 2 638 personer/pizzeria i Sverige.
Det brukar ju sägas att Bengt Wedholms restaurang Östergök i Stockholm var den första pizzerian i Sverige; där serverades pizza för första gången 1968 i en särskild del av restaurangen.
Men först i Sverige var faktiskt ASEA i Västerås, som redan år 1947 öppnade en "personal-pizzeria", eftersom man då hade 300 anställda italienare.
Den första helt renodlade pizzerian i landet var Pizzeria Piazza Opera i Stockholm, som öppnades av italienaren Guiseppe Sperandio 1969.
I februari var befolkningen i Sverige 10 135 303 personer.
Det innebär att det går 2 638 personer/pizzeria i Sverige.
Det brukar ju sägas att Bengt Wedholms restaurang Östergök i Stockholm var den första pizzerian i Sverige; där serverades pizza för första gången 1968 i en särskild del av restaurangen.
Men först i Sverige var faktiskt ASEA i Västerås, som redan år 1947 öppnade en "personal-pizzeria", eftersom man då hade 300 anställda italienare.
Den första helt renodlade pizzerian i landet var Pizzeria Piazza Opera i Stockholm, som öppnades av italienaren Guiseppe Sperandio 1969.
onsdag 4 april 2018
SERENDIPITY OCH GOOGLE
Serendipity är ett lite märkligt ord som betyder något man upptäcker av en slump utan att egentligen leta efter det. Microvågsugnen, penicillinet och mörkt öl är alla upptäckter gjorda genom slump och tillfälligheter; serendipity.
Ordet har sitt ursprung hos Horace Walpole, som 1754 skrev till en vän och berättade en persisk saga; "De tre prinsarna från Serendip". De tre prinsarna lyckades alltid upptäcka nya saker av en slump; men det var deras klokhet som gjorde att de kunde "se" slumpen.
Idag har webben gjort att vi har tillgång till enorma mängder information; söker Du efter något så hittar Du det direkt. Men denna effektiva form av informationssökning kan faktiskt få till effekt att vi minskar vår kunskapshorisont, istället för att vidga den. Sannolikheten minskar ju för att vi ska hitta något vi inte letar efter.
1952 gjorde den franske sociologen Paul-Henry Chombart de Lauwe på Sorboneuniversitetet i Paris ett experiment, där han bad sina studenter dokumentera vilka platser de besökte under en vanlig vecka. När han sedan ritade in deras rörelser på en karta över Paris visade det sig att de allra flesta rörde sig i en triangel; hemmet, Sorbon och ytterligare en plats. Denna tredje plats kunde vara flickvän/pojkvän, en nära vän, en plats där man idrottade, spelade musik etc. Detta visade, enligt Chombart de Lauwe, att de flesta människor rör sig i ett mycket begränsat geografiskt område.
Det samma kan sägas gälla för våra rörelser på Internet; vi läser slentrianmässigt samma nyhetssidor och följer samma bloggar och vi har våra favoritsidor. Gör vi en sökning på Google tittar vi på de 3-4 främsta resultaten eftersom de ska ha högst träffsäkerhet; ytterst sällan på resultat 38 eller 56. Vi har våra virtuella rörelsemönster och de är lika begränsade som Chombart de Lauwes studenters i Paris på 50-talet.
Google svarar på våra frågor, men Google kan inte svara på vad vi borde ha frågat om. Här har den tryckta tidningen fortfarande en stor fördel. När vi bläddrar i en tidning fastnar vi för artiklar vi inte visste att vi skulle läsa när vi öppnade tidningen. Samma sak när vi zappar runt bland alla TV-kanaler; vi fastnar i ett program vi inte visste att vi skulle titta på när vi började zappa.
Vad kan vi då dra för slutsats av detta resonemang?
Jo, att mängder av ny och lättillgänglig information inte med automatik betyder att sannolikheten för serendipity ökar.
Ordet har sitt ursprung hos Horace Walpole, som 1754 skrev till en vän och berättade en persisk saga; "De tre prinsarna från Serendip". De tre prinsarna lyckades alltid upptäcka nya saker av en slump; men det var deras klokhet som gjorde att de kunde "se" slumpen.
Idag har webben gjort att vi har tillgång till enorma mängder information; söker Du efter något så hittar Du det direkt. Men denna effektiva form av informationssökning kan faktiskt få till effekt att vi minskar vår kunskapshorisont, istället för att vidga den. Sannolikheten minskar ju för att vi ska hitta något vi inte letar efter.
1952 gjorde den franske sociologen Paul-Henry Chombart de Lauwe på Sorboneuniversitetet i Paris ett experiment, där han bad sina studenter dokumentera vilka platser de besökte under en vanlig vecka. När han sedan ritade in deras rörelser på en karta över Paris visade det sig att de allra flesta rörde sig i en triangel; hemmet, Sorbon och ytterligare en plats. Denna tredje plats kunde vara flickvän/pojkvän, en nära vän, en plats där man idrottade, spelade musik etc. Detta visade, enligt Chombart de Lauwe, att de flesta människor rör sig i ett mycket begränsat geografiskt område.
Det samma kan sägas gälla för våra rörelser på Internet; vi läser slentrianmässigt samma nyhetssidor och följer samma bloggar och vi har våra favoritsidor. Gör vi en sökning på Google tittar vi på de 3-4 främsta resultaten eftersom de ska ha högst träffsäkerhet; ytterst sällan på resultat 38 eller 56. Vi har våra virtuella rörelsemönster och de är lika begränsade som Chombart de Lauwes studenters i Paris på 50-talet.
Google svarar på våra frågor, men Google kan inte svara på vad vi borde ha frågat om. Här har den tryckta tidningen fortfarande en stor fördel. När vi bläddrar i en tidning fastnar vi för artiklar vi inte visste att vi skulle läsa när vi öppnade tidningen. Samma sak när vi zappar runt bland alla TV-kanaler; vi fastnar i ett program vi inte visste att vi skulle titta på när vi började zappa.
Vad kan vi då dra för slutsats av detta resonemang?
Jo, att mängder av ny och lättillgänglig information inte med automatik betyder att sannolikheten för serendipity ökar.
onsdag 28 februari 2018
EN FRANSMAN OCH BREXIT - EN BRA KOMBINATION?
Apropå brexit; undrar hur EU tänkte när man utsåg en fransman till förhandlare med Storbritannien!?
onsdag 21 februari 2018
OCKHAMS RAKKNIV - KONSTEN ATT GÖRA DET ENKELT
År 1285 föddes en man som hette William av Ockham i byn med just namnet Ockham i grevskapet Surrey i England. William av Ockham studerade i Oxford och blev så småningom munk i franciskanerorden. Han dog 1347 i München, dit han flytt efter en konflikt med påven Klemens VI.
Williams bidrag till världshistorien är en princip som kallas "Ockhams rakkniv". Denna går ut på att det oftast är den enklaste av ett antal olika lösningar på ett problem som är den bästa och mest effektiva. Om vi lär oss att arbeta efter principen om "Ockhams rakkniv" så skalas allt onödigt bort och kvar blir den viktiga kärnan.
Teorin om "Ockhams rakkniv" kan tillämpas i alla organisationer och på alla typer av problem. Det handlar om att välja den okomplicerade lösningen och ta bort alla onödiga beslut och process-steg mellan idé och genomförande.
Att hela tiden arbeta efter principen om att hitta och välja den enklaste lösningen på ett problem innebär att organisationen sparar både tid, kraft och pengar och verkligen koncentrerar sina resurser på det som är viktigt.
Genom att lära sig att arbeta efter modellen om "Ockhams rakkniv" så blir organisationen effektivare; både personellt och ekonomiskt.
Williams bidrag till världshistorien är en princip som kallas "Ockhams rakkniv". Denna går ut på att det oftast är den enklaste av ett antal olika lösningar på ett problem som är den bästa och mest effektiva. Om vi lär oss att arbeta efter principen om "Ockhams rakkniv" så skalas allt onödigt bort och kvar blir den viktiga kärnan.
Teorin om "Ockhams rakkniv" kan tillämpas i alla organisationer och på alla typer av problem. Det handlar om att välja den okomplicerade lösningen och ta bort alla onödiga beslut och process-steg mellan idé och genomförande.
Att hela tiden arbeta efter principen om att hitta och välja den enklaste lösningen på ett problem innebär att organisationen sparar både tid, kraft och pengar och verkligen koncentrerar sina resurser på det som är viktigt.
Genom att lära sig att arbeta efter modellen om "Ockhams rakkniv" så blir organisationen effektivare; både personellt och ekonomiskt.
söndag 14 januari 2018
VAD ÄR EN TREND?
Utvecklingstakten i dagens samhälle är väldigt hög och när det handlar om utveckling stöter vi ofta på ordet trend. Men vad är trend egentligen?
Kärnan i trendbegreppet är "förändring".
Själv skulle jag vilja definiera trend som: "hur samhället förändrar sig över tiden". Det kan handla om mode, mat, kultur, design m.m. Men också om politik och ekonomi. Vissa av dessa förändringar blir bestående, medan andra är mera övergående och flyktiga.
Vad behövs då för att kunna se en trend?
En skicklig trendspanare kännetecknas av förmågan att förstå historien, beskriva sin nutid och bygga scenarion och se möjligheter för framtiden. Det är de val vi gör idag som skapar trenderna för framtiden.
Vilka verktyg arbetar trendspanaren med?
Att läsa - informationsflödet idag är enormt stort; det gäller därför att hitta de tidningar, magasin, bloggar och hemsidor som bevakar området/områdena man är intresserad av att följa
Att se och lyssna - på radio, på TV, föreläsningar etc
Att resa - nya intryck och nya upplevelser gör det möjligt att se skillnader
Att fråga - att prata med människor man möter ger alltid ny kunskap och nya insikter
Att kunskapsdela - att dela med sig av det man kan till andra ger alltid ny kunskap tillbaka
Att systematisera, sortera och reflektera - att stanna upp och tänka efter vad man hört, sett och upplevt gör att man ser sambanden och trenderna
Så enkelt är det att bli en trendspanare.
Kärnan i trendbegreppet är "förändring".
Själv skulle jag vilja definiera trend som: "hur samhället förändrar sig över tiden". Det kan handla om mode, mat, kultur, design m.m. Men också om politik och ekonomi. Vissa av dessa förändringar blir bestående, medan andra är mera övergående och flyktiga.
Vad behövs då för att kunna se en trend?
En skicklig trendspanare kännetecknas av förmågan att förstå historien, beskriva sin nutid och bygga scenarion och se möjligheter för framtiden. Det är de val vi gör idag som skapar trenderna för framtiden.
Vilka verktyg arbetar trendspanaren med?
Att läsa - informationsflödet idag är enormt stort; det gäller därför att hitta de tidningar, magasin, bloggar och hemsidor som bevakar området/områdena man är intresserad av att följa
Att se och lyssna - på radio, på TV, föreläsningar etc
Att resa - nya intryck och nya upplevelser gör det möjligt att se skillnader
Att fråga - att prata med människor man möter ger alltid ny kunskap och nya insikter
Att kunskapsdela - att dela med sig av det man kan till andra ger alltid ny kunskap tillbaka
Att systematisera, sortera och reflektera - att stanna upp och tänka efter vad man hört, sett och upplevt gör att man ser sambanden och trenderna
Så enkelt är det att bli en trendspanare.
lördag 13 januari 2018
ROWE PÅ JOBBET
Känner Ni till begreppet ROWE ?
Det står för "Results Only Work Environment" och är en managementstrategi som innebär att Du som anställd blir värderad utifrån resultat och inte fysisk närvaro på arbetsplatsen.
En organisation som arbetar enligt ROWE låter sina medarbetare arbeta var de vill och när de vill, det enda som är viktigt är att det levereras resultat.
ROWE bygger på tanken att varje individ har olika rytm och prioriteringar när det gäller tid, vilket innebär att det är ologiskt att alla måste arbeta på exakt samma tider och på samma plats.
En modell som kanske är värd att prova ?
Det står för "Results Only Work Environment" och är en managementstrategi som innebär att Du som anställd blir värderad utifrån resultat och inte fysisk närvaro på arbetsplatsen.
En organisation som arbetar enligt ROWE låter sina medarbetare arbeta var de vill och när de vill, det enda som är viktigt är att det levereras resultat.
ROWE bygger på tanken att varje individ har olika rytm och prioriteringar när det gäller tid, vilket innebär att det är ologiskt att alla måste arbeta på exakt samma tider och på samma plats.
En modell som kanske är värd att prova ?
måndag 8 januari 2018
VAD ÄR ENTREPRENÖR?
Det verkar som att entreprenör har blivit ett eget yrke.
När man numera frågar folk vad de sysslar med så får man ibland svaret: "Jag är entreprenör". Jaha; där ser man, men vad gör du?
Jag har alltid trott att entreprenör är ett förhållningssätt till utveckling och skapande; entreprenören är den som ser ett behov och är beredd att fylla detta behov genom att ta en kalkylerad risk. Yrke är däremot något som talar om vilken roll man har i organisationen.
Men nu har entreprenör tydligen gått från att vara ett förhållningssätt till att bli ett yrke i sig själv.
Intressant.
När man numera frågar folk vad de sysslar med så får man ibland svaret: "Jag är entreprenör". Jaha; där ser man, men vad gör du?
Jag har alltid trott att entreprenör är ett förhållningssätt till utveckling och skapande; entreprenören är den som ser ett behov och är beredd att fylla detta behov genom att ta en kalkylerad risk. Yrke är däremot något som talar om vilken roll man har i organisationen.
Men nu har entreprenör tydligen gått från att vara ett förhållningssätt till att bli ett yrke i sig själv.
Intressant.
lördag 30 september 2017
HUR MÅNGA ORD TALAR VI PER DAG?
Det sägs att vi talar cirka 13 000 ord per dag.
Använd några av dagens ord till att säga att du älskar någon, att någon betyder något för dig, att någon är vacker, att någon är snäll.
Det behöver uttalas fler sådana ord.
Och vissa ord behöver aldrig uttalas alls!
Använd några av dagens ord till att säga att du älskar någon, att någon betyder något för dig, att någon är vacker, att någon är snäll.
Det behöver uttalas fler sådana ord.
Och vissa ord behöver aldrig uttalas alls!
torsdag 31 augusti 2017
NOBELPRISTAGARE FRÅN LANDSKRONA
Lilla Landskrona har ju faktiskt (hittills) producerat två Nobelpristagare.
Allvar Gullstrand (i medicin 1911 för upptäckten av ljusets brytningspunkt i ögat) och Selma Lagerlöf (i litteratur 1909).
Selma bodde i Landskrona när hon skrev Gösta Berlings saga, som lade grunden till Nobelpriset.
Undrar hur många Nobelpristagare Malmö, Lund och Helsingborg har producerat?
Eller Trelleborg, Ystad, Ängelholm och Kristianstad?
Allvar Gullstrand (i medicin 1911 för upptäckten av ljusets brytningspunkt i ögat) och Selma Lagerlöf (i litteratur 1909).
Selma bodde i Landskrona när hon skrev Gösta Berlings saga, som lade grunden till Nobelpriset.
Undrar hur många Nobelpristagare Malmö, Lund och Helsingborg har producerat?
Eller Trelleborg, Ystad, Ängelholm och Kristianstad?
NOORA - MIN NYA IDOL
"Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always."
Noora i Skam; med alla sina klokheter är hon min nya idol!
Noora i Skam; med alla sina klokheter är hon min nya idol!
torsdag 11 maj 2017
SJÖVÄDERRAPPORTEN ÄR POESI
Namnen i Sjöväderrapporten är riktig poesi.
Man ser för sitt inre hur morgondimman lättar över Rigabukten, hur solens spröda strålar leker i vattnet på Skärgårdshavet och hur vinden viner runt fyren på den karga klippan i Arkona.
Det är så vackert!
Man ser för sitt inre hur morgondimman lättar över Rigabukten, hur solens spröda strålar leker i vattnet på Skärgårdshavet och hur vinden viner runt fyren på den karga klippan i Arkona.
Det är så vackert!
tisdag 2 maj 2017
måndag 1 maj 2017
ALLA DESSA KLIPP
Är det fler än jag som undrar varför vi lägger tid på att sitta och titta på klipp som "Hund återförenad med husse efter 5 år" eller "Starbucksanställd tröstar ledsen kund" eller "Katt badar i fågelbadet"?
Märkligt eller hur?
Märkligt eller hur?
söndag 19 februari 2017
ARBETSFÖRMEDLINGEN BEHÖVS - OAVSETT VAD ALLIANSEN TYCKER
En av veckans frågor har ju varit Alliansens förslag om att lägga ner Arbetsförmedlingen. Som gammal arbetsförmedlare kan jag inte låta bli att förvånas över den politiska okunnigheten bakom ett sådant förslag.
När man lyssnar på Alliansens företrädare får men lätt intrycket av att det är Arbetsförmedlingen själva som utformar arbetsmarknadspolitiken och de insatser som den innehåller. Inget kan ju vara mer fel. Arbetsförmedlingen implementerar politiska beslut, fattade i god demokratisk ordning. Arbetsförmedlingen verkställer de åtgärder politikerna vill att de ska genomföra.
Att sen Arbetsförmedlingen kan ha vissa interna problem i sin organisation är inte förvånande; det har alla organisationer oavsett om de är privata eller offentliga. Brister i servicen finns överallt, hos myndigheter precis som i butiker och på andra ställen där man möter människor. Detta är självfallet något som ska åtgärdas och rättas till; oavsett om det gäller servicen på Arbetsförmedlingen eller på ICA. Det var ju inte så länge sedan som halva personalstyrkan på Moderaternas centrala kommunikationsavdelning fick sparken på grund av onyanserade personangrepp och bristande ledarskap.
Genom de ändringar som genomförts inom arbetsmarknadsområdet de senaste åren finns det nu oerhört många privata aktörer som arbetar med det som är den enkla delen av Arbetsförmedlingens uppdrag; att förmedla arbeten till de som är välutbildade, som bor där jobben finns och som har hälsan i behåll. Ett system som fungerar utmärkt väl.
Men det är gentemot alla de andra grupperna som Arbetsförmedlingen numera har sitt huvuduppdrag; de som saknar utbildning, de som bor på platser där arbetstillfällena försvinner, de utan tillräckliga språkkunskaper, de med funktionshinder, de äldre och alla andra grupper som hamnar utanför den direkta anställningsbarheten. Och här gör Arbetsförmedlingens medarbetare ett fantastiskt arbete.
Det som vi sett i veckan är vad som händer när djup politisk okunnighet blandas med populism; till en märklig mix där man tror att ett namnbyte på Arbetsförmedlingen skulle ändra behoven på arbetsmarknaden.
Sen måste Arbetsförmedlingen, liksom offentlig sektor rent generellt, bli mycket bättre på att tala om på vems uppdrag man arbetar och vem det är som utformar reglerna på arbetsmarknaden. Det är de folkvalda som utformar politiken och myndigheterna som implementerar. Varken Arbetsförmedlingen, eller någon annan myndighet, gör både och. Det är den maktdelning vi har i Sverige.
När man lyssnar på Alliansens företrädare får men lätt intrycket av att det är Arbetsförmedlingen själva som utformar arbetsmarknadspolitiken och de insatser som den innehåller. Inget kan ju vara mer fel. Arbetsförmedlingen implementerar politiska beslut, fattade i god demokratisk ordning. Arbetsförmedlingen verkställer de åtgärder politikerna vill att de ska genomföra.
Att sen Arbetsförmedlingen kan ha vissa interna problem i sin organisation är inte förvånande; det har alla organisationer oavsett om de är privata eller offentliga. Brister i servicen finns överallt, hos myndigheter precis som i butiker och på andra ställen där man möter människor. Detta är självfallet något som ska åtgärdas och rättas till; oavsett om det gäller servicen på Arbetsförmedlingen eller på ICA. Det var ju inte så länge sedan som halva personalstyrkan på Moderaternas centrala kommunikationsavdelning fick sparken på grund av onyanserade personangrepp och bristande ledarskap.
Genom de ändringar som genomförts inom arbetsmarknadsområdet de senaste åren finns det nu oerhört många privata aktörer som arbetar med det som är den enkla delen av Arbetsförmedlingens uppdrag; att förmedla arbeten till de som är välutbildade, som bor där jobben finns och som har hälsan i behåll. Ett system som fungerar utmärkt väl.
Men det är gentemot alla de andra grupperna som Arbetsförmedlingen numera har sitt huvuduppdrag; de som saknar utbildning, de som bor på platser där arbetstillfällena försvinner, de utan tillräckliga språkkunskaper, de med funktionshinder, de äldre och alla andra grupper som hamnar utanför den direkta anställningsbarheten. Och här gör Arbetsförmedlingens medarbetare ett fantastiskt arbete.
Det som vi sett i veckan är vad som händer när djup politisk okunnighet blandas med populism; till en märklig mix där man tror att ett namnbyte på Arbetsförmedlingen skulle ändra behoven på arbetsmarknaden.
Sen måste Arbetsförmedlingen, liksom offentlig sektor rent generellt, bli mycket bättre på att tala om på vems uppdrag man arbetar och vem det är som utformar reglerna på arbetsmarknaden. Det är de folkvalda som utformar politiken och myndigheterna som implementerar. Varken Arbetsförmedlingen, eller någon annan myndighet, gör både och. Det är den maktdelning vi har i Sverige.
WASHINGTON 2017
En dag kom jag på att jag ville göra något annat; ha ett nytt jobb helt enkelt.
För att se om det gick så siktade jag in mig på ett jobb jag aldrig varit i närheten av och i en bransch jag inte hade någon som helst erfarenhet av.
Jag hade ju en del konkurrenter om jobbet jag siktade in mig på, men de kan jag ju alltid snacka skit om tänkte jag; samtidigt som jag kan frisera sanning om mina egna kvaliteter. Sagt och gjort och jag fick jobbet.
Men jag kan ju inte sköta firman helt själv; så jag började ringa runt till mina gamla kompisar för att höra om de ville jobba med mig. Och det ville de och ingen av dem i herrgänget hade heller någon branscherfarenhet. Men jag tänkte att det går nog bra ändå. Vi körde igång!
Jag gick ut hårt och blev direkt ovän med firmans största granne. Sen tänkte jag att det kan ju vara bra att vara kompis med han på andra sida sjön som ingen har gillat tidigare. Så jag började fjäska lite för honom samtidigt som jag kom på att livet blir lite roligare om jag kan reta upp tjejerna på firman genom att låtsas som att de inte finns.
Mina killkompisar började fatta att makt är kul och började styra upp det ena och det andra. Samtidigt meddelade NK att de slutar sälja min dotters egendesignade klänningar för att de säljer för dåligt. Då blev jag riktigt förbannad! Och det skrev jag tydligt på sociala medier.
Sen har jag dessutom fått problem med media. De bara skriver en massa lögner om mig och mina kompisar. De skrev t.ex att det var färre som kom på min invigningsfest på jobbet än han som hade jobbet tidigare. Men jag har ju min lille kompis som jag skickar fram för att skälla på pressen och ge dem alternativa fakta.
Ja, det är väl ungefär så här det går till numera i det vackra vita huset i landet i väster.
För att se om det gick så siktade jag in mig på ett jobb jag aldrig varit i närheten av och i en bransch jag inte hade någon som helst erfarenhet av.
Jag hade ju en del konkurrenter om jobbet jag siktade in mig på, men de kan jag ju alltid snacka skit om tänkte jag; samtidigt som jag kan frisera sanning om mina egna kvaliteter. Sagt och gjort och jag fick jobbet.
Men jag kan ju inte sköta firman helt själv; så jag började ringa runt till mina gamla kompisar för att höra om de ville jobba med mig. Och det ville de och ingen av dem i herrgänget hade heller någon branscherfarenhet. Men jag tänkte att det går nog bra ändå. Vi körde igång!
Jag gick ut hårt och blev direkt ovän med firmans största granne. Sen tänkte jag att det kan ju vara bra att vara kompis med han på andra sida sjön som ingen har gillat tidigare. Så jag började fjäska lite för honom samtidigt som jag kom på att livet blir lite roligare om jag kan reta upp tjejerna på firman genom att låtsas som att de inte finns.
Mina killkompisar började fatta att makt är kul och började styra upp det ena och det andra. Samtidigt meddelade NK att de slutar sälja min dotters egendesignade klänningar för att de säljer för dåligt. Då blev jag riktigt förbannad! Och det skrev jag tydligt på sociala medier.
Sen har jag dessutom fått problem med media. De bara skriver en massa lögner om mig och mina kompisar. De skrev t.ex att det var färre som kom på min invigningsfest på jobbet än han som hade jobbet tidigare. Men jag har ju min lille kompis som jag skickar fram för att skälla på pressen och ge dem alternativa fakta.
Ja, det är väl ungefär så här det går till numera i det vackra vita huset i landet i väster.
tisdag 10 januari 2017
FORSKNING OM KULTUR OCH HÄLSA
På universitet i Göteborg finns "Centrum för kultur och hälsa", där man forskar kring hur olika former av kultur får oss att må bättre.
Jag blir så oerhört glad över alla goda exempel som visar på det faktum att all forskning inte behöver vara teknikdriven.
Det är annars lätt att få det intrycket när all näringslivsframgång mäts i appar och spelutveckling.
Jag blir så oerhört glad över alla goda exempel som visar på det faktum att all forskning inte behöver vara teknikdriven.
Det är annars lätt att få det intrycket när all näringslivsframgång mäts i appar och spelutveckling.
söndag 8 januari 2017
BLÖJOR SOM UTVECKLINGSMÅTT
Såg att japanska demografer är bekymrade.
För första gången kommer 2016 att bli det år då det säljs fler inkontinensblöjor än babyblöjor i Japan.
Ett tecken på att befolkningen håller på att minska.
En farlig trend för ett land som vill utvecklas.
För första gången kommer 2016 att bli det år då det säljs fler inkontinensblöjor än babyblöjor i Japan.
Ett tecken på att befolkningen håller på att minska.
En farlig trend för ett land som vill utvecklas.
måndag 26 december 2016
NATT-BORGMÄSTARE I AMSTERDAM
I Amsterdam har man en särskild "natt-borgmästare".
Han (det är en han just nu, Mirik Milan) ansvarar för att utveckla stadens nattliv; restauranger, barer, klubbar, konserter m.m.
Men han ansvarar även för trygghet och säkerhet i staden nattetid.
Kanske något för andra städer att ta efter?
Han (det är en han just nu, Mirik Milan) ansvarar för att utveckla stadens nattliv; restauranger, barer, klubbar, konserter m.m.
Men han ansvarar även för trygghet och säkerhet i staden nattetid.
Kanske något för andra städer att ta efter?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)