Jag har i princip hela mitt yrkesliv haft arbeten där möten varit ett centralt inslag i arbetsdagen. Då menar jag inte möten mellan två personer, utan möten i grupp med tre eller flera.
Under alla dessa år har jag alltid undrat, och förvånats över, att de som kommer i tid måste sitta och vänta på dem som inte lyckas, kan eller vill komma i tid.
Klockan är något efter utsatt starttid och mötesledaren säger "Emma och Hans ska ju också komma så vi kan väl vänta 5 minuter på dem?". Nej, varför ska vi det? Vi andra är här i tid av respekt för varandra och för den tid som är avsatt för mötet!
Visst; man kan försova sig eller fastna i trafiken eller något annat oförutsett någon gång då och då.
Men försover man sig mer än två gånger i följd är det kanske dags att se över sin väckarklocka och fastnar man regelbundet i trafiken så får man kanske inse att man måste starta lite tidigare för att kunna komma i tid.
Man hör ofta folk säga "Jag är tidsoptimist".
Är det positivt eller negativt att vara tidsoptimist?
En tidsoptimist tror att han/hon hinner med mer på sin tid än vad de egentligen gör, vilket innebar att det är tidsoptimisterna vi andra tvingas sitta och vänta på när möten ska starta.
Själv försöker jag att alltid vara i tid. Gör det mig till tidspessimist?
Upp till kamp för punktligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar