JOE HILL OCH JAG

Jag var en tur i Lund idag och som vanligt blev det ett besök på Gleerups Bokhandel; en av de få riktiga bokhandlarna som vi har kvar i Skåne.

Där hittade jag William M. Adlers nyutkomna bok "Joe Hill - Mannen Som Aldrig Dog" och plötsligt flöt ett barndomsminne upp till ytan.

I gryningen den 19 november år 1915 leds den svenskfödde poeten, visdiktaren och arbetaragitatorn Joe Hill, född Joel Häggström i Gävle 1879, ut på gården till statsfängelset Sugarhouse Park i Salt Lake City, Utha, USA och arkebuseras. Anklagad och dömd för ett mord han troligen inte begick. Det sannolika är att Joe Hill förväxlades med två rånare och mördare, eftersom han råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och saknade alibi.

Den svenska regeringen via sin ambassadör i USA, W. A. F. Ekengren engagerade sig i fallet och lyckades få president Woodrow Wilson att vädja för Hills liv. Detta hade dock ingen inverkan på guvenören i Utha, William Spry, som stod fast vid domen. Genom sitt engagemang i fackföreningsrörelsen "Industrial Workers of the World" (IWW) var Joe Hill illa omtyckt av myndigheterna i Utha och konspirationsteorierna kring detta är många.

Kvällen före sin avrättning skrev Joe Hill ner sin sista vilja, som löd:

"My will is easy to decide,
for there is nothing to divide.
My kin don't need to fuss and moan --
"Moss does not cling to rolling stone".

My body? Ah, If I would choose,
I would to ashes it reduce,
and let the merry breezes blow
my dust to where some flowers grow.

Perhaps some fading flower then
would come to life and bloom again.
This is my last and final will.
Good luck to all of you,

Joe Hill"

Joe Hill kremerades den 26 november 1915. Hans aska fördelades i små påsar och skickades till IWW:s lokalkontor i USA, Sydamerika, Europa, Asien, Nya Zeeland och Afrika, där askan spreds för vinden.

En svensk-amerikan, J. A. Granström, som också deltog vid kremeringen, tog med sig en av påsarna när han många år senare återvände till Sverige. På många märkliga vägar landade denna påse 1961 hos Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona, där min far var aktiv. Arkivets styrelse visste inte vad man skulle göra med askan, så man stoppade den i en cigarrlåda och förvarade den i ett arkivskåp fram till 1967.
Då hade man kommit fram till att den skulle muras in i en av väggarna på Folkets Hus i Landskrona.

Kl 07.30 lördagen den 20 maj 1967 samlades ett antal personer i Ljusgården på Folkets Hus i Landskrona och under högtidliga former murades en liten del av Joe Hills aska in i väggen, bakom en marmorskiva som det italienska gruvfacket i Carrara hade skänkt till Arbetarrörelsens Arkiv.

Bland de som var med denna morgon fanns min mor och far. Och jag; som då var 6 år.

I sin dagbok noterar min far den 20 maj 1967 "Joe Hill -högtidlig cermoni".