tisdag 28 januari 2014

JANTELAGEN BLEV TÖNDERLAGEN

Mina danska vänner Ib Hansen och Leif Bloch Rasmussen har skrivit en omvänd Jantelag.

De kallar den Tönderlagen, efter Ibs hemstad Tönder, och den lyder:

1. Du skal tro, du er noget
2. Du skal tro, at du er lige så meget som enhver anden
3. Du skal tro, at du er lige så klog som enhver anden
4. Du skal forestille dig, at du kan gøre en forskel
5. Du skal drømme om, at du ved noget som andre gerne vil vide
6. Du skal tro på, at andre vil dig godt
7. Du skal tro, at du du'r til en fandens masse
8. Du skal le og smile sammen med andre
9. Du skal vide, at der er nogen der bryder sig om dig og dine
10. Du skal tro, at du kan lære gennem hele livet

Väl värd att leva efter tycker jag!

söndag 26 januari 2014

FÖRLÅT

Bara för att en vän gjort något fel så ska man inte glömma allt de gjort rätt.

Att kunna förlåta är en god egenskap!

lördag 25 januari 2014

MISSTAG ÄR INTE FEL

Dagens lilla självklara sanning:

Om Du inte är beredd att då och då göra fel och misstag så kommer Du aldrig att utvecklas!

Misstag är inget negativt i sig själv; det handlar bara om hur man väljer att se på det. Antingen som en prestigeförlust eller som en erfarenhet!

RIDE THE LIMO OR THE BUS

"Lots of people want to ride with you in the limo, but what you want is someone who will take the bus with you when the limo breaks down."

fredag 24 januari 2014

RAOUL NORDLING RÄDDADE PARIS - ATT TA ANSVAR FÖR MÄNNSKLIGHETEN

Det finns personer som påverkar historien, men som förblir anonyma för det stora flertalet; en av dem är svensken Raoul Nordling.

Den franske ambassadören i Stockholm, Jean-Pierre Laxroix, berättar följande tänkvärda historia:

"Året var 1944 då Frankrike befriades, och Raoul Nordling var ordförande i Alfa Laval i Frankrike och svensk konsul. Han spelade en nyckelroll i att rädda tusentals fångar och förhindra förstörelsen av Paris.

Raoul Nordling bodde hela sitt liv i Paris, där hans far Gustav hade grundat ett företag som tillverkade pappersmassa. Han blev svensk konsul 1926. Vid sidan av sitt arbete som affärsman ägnade han ändlös energi åt att knyta Sverige och Frankrike närmare varand­ra, hans hemland och hans adoptivland. Sedan kom kriget, ockupationen och slutligen befrielsen av Frankrike genom de allierades landstigning i juni 1944. Raoul Nordling lämnade sällan Paris under ockupationen.

Under sommaren 1944, med de allierade truppernas framryckning, befinner sig Frankrike i en period full av spänning och hopp, men också fylld av faror. Våldet mot civila tar sig extrema former: den tyska reträtten åtföljs av omfattande massakrer på den civila befolkningen. Den nazistiska regimen hotar med att ta livet av tusentals franska fångar och många deporteras till Tyskland.

Den nye tyske befälhavaren i Paris, general von Choltitz, anländer med precisa order från Hitler: att inte ge upp, att spränga alla broar i Paris och att orsaka maximal förstörelse, särskilt genom att ge sig på symboliska monument som Eiffeltornet och Triumfbågen.

Raoul Nordling ägnar all sin energi åt att övertala von Choltitz, som själv tvekar, att inte verkställa ordern. Han lyckas: tusentals liv skonas och Paris räddas från förstörelse. Hans roll stannar inte vid det; han gör allt han kan, genom ständiga kontakter med alla parter – de allierade, motståndsrörelsen, tyskarna – för att rädda liv på båda sidor och i synnerhet undvika ytterligare deporteringar till Tyskland. Han tar enorma risker och han arbetar till utmattningens gräns: den 22 augusti drabbas han av en hjärtattack som han lyckligtvis tillfrisknar ifrån.

Frankrike har inte glömt Raoul Nordling. Han har tilldelats den främsta graden av Hederslegionen och andra militära utmärkelser. I Paris, inte långt från Place de la Bastille, finns ett torg som bär hans namn och i en närförort till Paris finns en gata uppkallad efter honom. I skolan där han gick i gymnasiet finns en minnesplakett till hans ära. Orson Welles skildrade hans liv på vita duken i en fransk-amerikansk film från 1966. Hans minne lever vidare; förra året sattes ännu en teaterpjäs upp i Paris som uppmärksammade hans insatsers avgörande roll. Den spelades för fulla hus. Men utöver dessa välförtjänta hyllningar vittnar alla broar och alla Parismonument som förskonades från förstörelse om Raoul Nordlings storhet och hängivenhet.

Raoul Nordling förkroppsligar ett av de där speciella ögonblicken när en människas obevekliga vilja och höga humanistiska värden lyckas ändra ödets förlopp. En människa som ansåg att skyldigheten att hjälpa är starkare än plikten att lyda.

Raoul Nordling ska nämnas tillsammans med Raoul Wallenberg, Per Anger, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld och alla dem som förkroppsligar den stora svenska traditionen att arbeta i den mänskliga värdighetens tjänst och vägra barbariet.

Det är värderingar som är gemensamma för alla män och kvinnor som aktivt väljer den goda vägen. De var vägledande under den fransk-tyska försoningen och under byggandet av Europa. Europa innebär inte enbart en harmonisering av produkter och tjänster, även om det också är nödvändigt. Europa handlar inte enbart om handel och ekonomi. Europa är främst ett fredsprojekt för européerna själva och deras grannar.

Raoul Nordling upplevde en tid då länderna i Europa slet varandra i stycken. Vi som har turen att leva på en kontinent där krigen bedarrat, i en värld som förblir farlig, får inte glömma vad vi är skyldiga den europeiska integrationen."

Väl värt att tänka på idag en fredag i januari år 2014!

lördag 11 januari 2014

PIZZA MED HÄNDERNA ELLER KNIV OCH GAFFEL?

New Yorks nyvalde borgmästare Bill de Blasio har hamnat i blåsväder. Varför det kan man ju undra?

Jo; vid ett möte med en grupp företagare på en pizzarestaurang åt han sin pizza med kniv och gaffel, istället för med fingrarna som de flesta gör i New York.

Stor uppståndelse och den politiska skandalen "Forkgate" var ett faktum. De Blasio kallas för turist och man kritiserar hans amerikanska patriotism.

Som det kan gå!

TITTA PÅ TELEFONEN

Någon har räknat ut att den genomsnittlige innehavaren av en smartphone tittar på den 100 gånger/dag.

Där ser man!

onsdag 1 januari 2014

NÄR KOM PIZZAN TILL SVERIGE?

Nyårsdagen är den dag på året då det säljs mest pizzor i Sverige.

Det brukar ju sägas att Bengt Wedholms restaurang Östergök i Stockholm var den första pizzerian i Sverige; där serverades pizza för första gången 1968. Men först i Sverige var faktiskt ASEA i Västerås, som redan år 1947 öppnade en "personal-pizzeria" eftersom man då hade många anställda italienare. Östergök finns för övrigt kvar och heter idag La Scudetto.

God fortsättning på det nya året; med eller utan pizza!