Tittar på mig själv i spegeln när jag rakar mig och inser att vi åldras. Jag ser nya rynkor och djupare tankeveck i mitt ansikte hela tiden. Ett trist faktum, men samtidigt känner jag en tacksamhet och glädje över att få möjligheten att bli äldre. Inte alla av vännerna har ju fått det.
Plötsligt inser jag att det är samma sak med barnen; de blir också äldre.
Då gäller det att komma ihåg det faktum att föräldrarna åldras "snabbare" än Du. Ta vara på tiden tillsammans. Annars kan det bli så att mycket som skulle sagts aldrig blir sagt, och mycket som skulle gjorts aldrig blir gjort.
Man kan aldrig vara säker på att det finns en morgondag där vi får möjlighet göra det vi inte gjorde idag, utan istället sköt upp.
Idag, nu och här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar