Stress, jäkt, fulla kalendrar, dubbelbokade möten, inrutade helger. Känns scenariot igen?
Varför tillåter vi oss att tiden tar makten över oss? Varför ser vi till att fylla all vår tid med planering? Var finns utrymmet för det spontana och oplanerade?
På den tiden jag pluggade på Handelshögskolan i Köpenhamn så hade jag en handledare som med bestämdhet hävdade att ska man göra något viktigt så ska man se till att göra det innan kl 11.00; efter kl 11.00 varvar hjärnan ner och då ska man ägna sig åt mindre viktiga saker. Vad som var viktigt fick var och en avgöra med utgångspunkt från sin egna horisont.
Ja; varför inte!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar