En liten sociologisk betraktelse från dagens besök på
Båstadtennisen.
Jag har alltid förvånats över att tennisspelare, och
golfare, bara klarar av att spela om det är tyst omkring dem. Att det ska vara
tyst på en schackmatch förstår jag; eftersom det går ut på att koncentrera sig
i sitt tänkande. Men varken tennis eller golf kräver ju någon större
tankeförmåga jämfört med fotboll, handboll, hockey, friidrott etc. Där klarar
man ju av att leverera sina prestationer under publikens ljudliga medverkan;
men det gör inte tennisspelare eller golfare.
Idag i Båstad slog det mig att detta måste bero på att dessa
båda sporter har sitt ursprung i överklassens idrottande (ok; golf är väl inte
så mycket idrott egentligen, utan mer en fritidsysselsättning).
Min slutsats är att överklassen inte ville ha några störande
ljud från den arbetande klassen när de utövade sina sporter och därför lever
det här tramset om att det ska vara tyst kvar inom tennis och golf än idag.