En av veckans frågor har ju varit Alliansens förslag om att lägga ner Arbetsförmedlingen. Som gammal arbetsförmedlare kan jag inte låta bli att förvånas över den politiska okunnigheten bakom ett sådant förslag.
När man lyssnar på Alliansens företrädare får men lätt intrycket av att det är Arbetsförmedlingen själva som utformar arbetsmarknadspolitiken och de insatser som den innehåller. Inget kan ju vara mer fel. Arbetsförmedlingen implementerar politiska beslut, fattade i god demokratisk ordning. Arbetsförmedlingen verkställer de åtgärder politikerna vill att de ska genomföra.
Att sen Arbetsförmedlingen kan ha vissa interna problem i sin organisation är inte förvånande; det har alla organisationer oavsett om de är privata eller offentliga. Brister i servicen finns överallt, hos myndigheter precis som i butiker och på andra ställen där man möter människor. Detta är självfallet något som ska åtgärdas och rättas till; oavsett om det gäller servicen på Arbetsförmedlingen eller på ICA. Det var ju inte så länge sedan som halva personalstyrkan på Moderaternas centrala kommunikationsavdelning fick sparken på grund av onyanserade personangrepp och bristande ledarskap.
Genom de ändringar som genomförts inom arbetsmarknadsområdet de senaste åren finns det nu oerhört många privata aktörer som arbetar med det som är den enkla delen av Arbetsförmedlingens uppdrag; att förmedla arbeten till de som är välutbildade, som bor där jobben finns och som har hälsan i behåll. Ett system som fungerar utmärkt väl.
Men det är gentemot alla de andra grupperna som Arbetsförmedlingen numera har sitt huvuduppdrag; de som saknar utbildning, de som bor på platser där arbetstillfällena försvinner, de utan tillräckliga språkkunskaper, de med funktionshinder, de äldre och alla andra grupper som hamnar utanför den direkta anställningsbarheten. Och här gör Arbetsförmedlingens medarbetare ett fantastiskt arbete.
Det som vi sett i veckan är vad som händer när djup politisk okunnighet blandas med populism; till en märklig mix där man tror att ett namnbyte på Arbetsförmedlingen skulle ändra behoven på arbetsmarknaden.
Sen måste Arbetsförmedlingen, liksom offentlig sektor rent generellt, bli mycket bättre på att tala om på vems uppdrag man arbetar och vem det är som utformar reglerna på arbetsmarknaden. Det är de folkvalda som utformar politiken och myndigheterna som implementerar. Varken Arbetsförmedlingen, eller någon annan myndighet, gör både och. Det är den maktdelning vi har i Sverige.
söndag 19 februari 2017
WASHINGTON 2017
En dag kom jag på att jag ville göra något annat; ha ett nytt jobb helt enkelt.
För att se om det gick så siktade jag in mig på ett jobb jag aldrig varit i närheten av och i en bransch jag inte hade någon som helst erfarenhet av.
Jag hade ju en del konkurrenter om jobbet jag siktade in mig på, men de kan jag ju alltid snacka skit om tänkte jag; samtidigt som jag kan frisera sanning om mina egna kvaliteter. Sagt och gjort och jag fick jobbet.
Men jag kan ju inte sköta firman helt själv; så jag började ringa runt till mina gamla kompisar för att höra om de ville jobba med mig. Och det ville de och ingen av dem i herrgänget hade heller någon branscherfarenhet. Men jag tänkte att det går nog bra ändå. Vi körde igång!
Jag gick ut hårt och blev direkt ovän med firmans största granne. Sen tänkte jag att det kan ju vara bra att vara kompis med han på andra sida sjön som ingen har gillat tidigare. Så jag började fjäska lite för honom samtidigt som jag kom på att livet blir lite roligare om jag kan reta upp tjejerna på firman genom att låtsas som att de inte finns.
Mina killkompisar började fatta att makt är kul och började styra upp det ena och det andra. Samtidigt meddelade NK att de slutar sälja min dotters egendesignade klänningar för att de säljer för dåligt. Då blev jag riktigt förbannad! Och det skrev jag tydligt på sociala medier.
Sen har jag dessutom fått problem med media. De bara skriver en massa lögner om mig och mina kompisar. De skrev t.ex att det var färre som kom på min invigningsfest på jobbet än han som hade jobbet tidigare. Men jag har ju min lille kompis som jag skickar fram för att skälla på pressen och ge dem alternativa fakta.
Ja, det är väl ungefär så här det går till numera i det vackra vita huset i landet i väster.
För att se om det gick så siktade jag in mig på ett jobb jag aldrig varit i närheten av och i en bransch jag inte hade någon som helst erfarenhet av.
Jag hade ju en del konkurrenter om jobbet jag siktade in mig på, men de kan jag ju alltid snacka skit om tänkte jag; samtidigt som jag kan frisera sanning om mina egna kvaliteter. Sagt och gjort och jag fick jobbet.
Men jag kan ju inte sköta firman helt själv; så jag började ringa runt till mina gamla kompisar för att höra om de ville jobba med mig. Och det ville de och ingen av dem i herrgänget hade heller någon branscherfarenhet. Men jag tänkte att det går nog bra ändå. Vi körde igång!
Jag gick ut hårt och blev direkt ovän med firmans största granne. Sen tänkte jag att det kan ju vara bra att vara kompis med han på andra sida sjön som ingen har gillat tidigare. Så jag började fjäska lite för honom samtidigt som jag kom på att livet blir lite roligare om jag kan reta upp tjejerna på firman genom att låtsas som att de inte finns.
Mina killkompisar började fatta att makt är kul och började styra upp det ena och det andra. Samtidigt meddelade NK att de slutar sälja min dotters egendesignade klänningar för att de säljer för dåligt. Då blev jag riktigt förbannad! Och det skrev jag tydligt på sociala medier.
Sen har jag dessutom fått problem med media. De bara skriver en massa lögner om mig och mina kompisar. De skrev t.ex att det var färre som kom på min invigningsfest på jobbet än han som hade jobbet tidigare. Men jag har ju min lille kompis som jag skickar fram för att skälla på pressen och ge dem alternativa fakta.
Ja, det är väl ungefär så här det går till numera i det vackra vita huset i landet i väster.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)