Även om man ofta glömmer bort det, så finns det ju andra sökmotorer än Google.
En som jag tycker har ett kul upplägg är Spezify.
Det är en sökmotor som är visuell istället för textbaserad. Du skriver in Ditt sökord och sen får Du upp bilder och textbubblor som tar Dig vidare. Klickar man i "bubblorna" får man upp en länk som tar en vidare till den sidan man vill titta på. Med musen panorerar man omkring på skärmen ungefär som när ögat läser av en tidningssida.
Spezify startades 2009 av Per Persson och Felix av Ekenstam.
Jag är övertygad om att det är en sökmotor som kommer att låta talas om sig framöver som ett bra alternativ till Google.
Prova: http://www.spezify.com/
torsdag 31 mars 2011
söndag 27 mars 2011
INFLATION I COACHING
Är det fler än jag som tycker att det gått inflation i ordet "coach"? Det dyker upp överallt och i olika sammanhang och alla verkar jobba som coacher i någon form.
Det finns t.o.m. kurser där man blir "certifierad coach".
Vem är det som certifierar coacher?
Det finns t.o.m. kurser där man blir "certifierad coach".
Vem är det som certifierar coacher?
onsdag 23 mars 2011
NÅGRA RESTIPS
Jag har under de senaste 15 åren haft ett antal olika uppdrag, med det gemensamt att jag haft den stora förmånen att få resa mycket i mitt arbete.
Fördelen med att resa i tjänsten är att man, oftast, själv slipper att lägga upp program för resan; det göra värdarna. Detta innebär att man, oftast, kommer till platser man aldrig skulle funderat på att besöka på egen hand.
Några av de platser jag haft nöjet att besöka under åren har särskilt stannat i minnet:
Botaniska trädgården i Amsterdam – Under många år reste jag mycket tillsammans med en kollega; Thomas. Vi är i mångt och mycket varandras motpoler. Thomas är en naturmänniska som gillar tystnaden och lugnet i den fria naturen och bor (i mitt tycke) väldigt ensligt uppe på Söderåsen. Allt medan jag är strikt urban och gärna hade bott mitt på Kongens Nytorv i Köpenhamn, med närhet till ölhak och restauranger, om jag bara fått övriga familjen med mig på detta. När man är ute med Thomas ska man, alltid, antingen ge sig ut i den vilda naturen eller in i någon park för att titta på något blommande alster. Medan Thomas förtjust suckande står och beundrar någon växt, står jag lite oroligt och tittar bakåt för att försöka minnas vägen tillbaka till civilisationen. Vid ett tillfälle i Norge hörde jag Thomas ge upp ett veritabelt glädjetjut över någon liten sällsynt planta; en glädjeyttring som liknade den vi andra undfängnade oss när Landskrona Bois slog Helsingborgs IF med 6-2 på våren 2001. När vi är i städer är det parker som gäller för Thomas del, och gärna då botaniska sådana. Där promenerar han, likt Linné, runt och delar med sig av sina stora kunskaper till sina obegåvade lärljungar (d.v.s. jag). Botaniska trädgårdar är oftast gigantiska anläggningar, som det tar dagar att ta sig igenom. Så icke den i Amsterdam, eftersom fast jordyta är en bristvara i den kanalstinna staden. Trädgården är liten och vacker med ett spännande fjärilshus. Man tog sig igenom den på mindre än en timme. En trädgård helt i min smak. Tack för det, Thomas.
Den övergivna kyrkogården i Nunhead, London – kyrkogården i Nunhead är en av sju viktorianska kyrkogårdar, som ligger i en ring runt centrala London. Det som gör Nunhead unikt är att man under andra världskriget stängde kyrkogården och lät den växa igen och förfalla. Den stod övergiven fram till 1990-talet, då man kom på idén att rusta upp den och öppna den som park. Första gången jag var där var strax före återinvigningen år 2001 och jag har sedan varit där ett antal gånger. En fantastisk upplevelse med enorma gravmonument, kryptor, kapell och en bedårande utsikt över centrala London.
Byn Raukan i Norge – Raukan är en liten by som ligger vid foten av nationalparken i Hardangervidda och Telemark i Norge. Byn är mest känd för att det var här tyskarna producerade tungt vatten under andra världskriget och att den norska motståndsrörelsen sprängde anläggningen. Filmen om denna händelse, med Kirk Douglas i huvudrollen, ”Hjältarna från Telemarken” är den mest sålda suveniren på Turistbyrån i Raukan. Raukan ligger i en brant, och väldigt smal, ravin. Ravinen är så brant att solen inte kommer ner till byn under sex av årets månader. För en skåning som är van vid de öppna vidderna är det lätt att få en klaustrofobisk känsla i Raukan.
Estoniamonumentet i Vöru – i september 1994 jobbade jag i Landskrona och vi skulle i slutet av månaden ha en stor företagsmässa. Utställare skulle bl.a. vara Landskornas estniska vänort Vöru. Som så många andra gamla öststatskommuner var Vöru fattigt och man tyckte att det skulle bli för dyrt att flyga till Sverige och man beslutade därför att åka båt. Ödet gjorde att båten var Estonia. Hela kommunledningen i Vöru, politiker och tjänstemän, samt ett antal företagare omkom i olyckan. För att hedra deras minne restes kort tid därefter ett svart marmormonument på det lilla torget i den lilla staden i Estland.
Vallentia Island på Irland – Vallentia Island är den västligaste punkten på Irland. En bedövande vacker plats där Atlantkabeln för telegrafi mellan Europa och Amerika tittade upp någon gång under 1800-talet. Irland är ett av få ställen som är vackrare i verkligheten än i turistbroschyrerna.
Llandudno i Wales – Llandudno är en liten badort i norra Wales som helt lever på att vara ett besöksmål för pensionärer från hela världen. I princip alla hus i staden hyr ut rum i någon form. Själv bodde vi på Chelsea Hotel, som bara hade namnet gemensamt med det klassiska författarhotellet i New York, där Leonard Cohen bodde och skrev låten med samma namn. Motsvarighet i Llandudno drevs av en jovialisk kvinna i 75-års åldern tillsammans med sin lika jovialiska dotter; vilka utspisade oss med havregröt till frukost oavsett om man gillade gröt eller inte. Till hushållet hörde även en finnig yngling i övre tonåren; troligen son respektive sonson till damerna i huset. Den unge mannen var dock inte betrodd med egen nyckel. Märkligt; eftersom vi som gäster fick egen nyckel. Men det fanns säkert en bra förklaring till detta som vi aldrig delgavs. Eftersom jag bodde i rummet närmast ytterdörren föll det på min lott att släppa in ynglingen när han kom hem på nätterna efter ett aktivt deltagande i Llandudnos pensionärsanpassade nöjesliv. Llandudno utmärkte sig genom att helt ha lyckats eliminera problemet med hundbajs på gatorna; tänk Er själv hur många hundar det finns i en stad med nästan bara pensionärer. Det kostade 1 000 £ (c:a 14 000 SEK) att inte plocka upp efterdyningarna av sin lilla älskling. En matematisk uträkning ger vid handen att för 14 000 SEK får man c:a 9 300 bajspåsar, vilket ju lär räcka ett tag.
Chumleigh Gardens i London – i stadsdelen Southwark i södra London har man en befolkning där 80 % har sina rötter utanför de brittiska öarna. Man jobbar väldigt hårt med integrationsproblematiken. Som ett led i detta arbete har man rivit en mängd förfallna byggnader och anlagt en stor park som en grön lunga mitt bland de slitna höghusen. Mitt i denna park ligger Chumleigh Gardens, som är en mångkulturell trädgård indelad i fyra olika växtzoner grundade på olika världsdelar. Här kan man se mor- och farföräldrar promenera runt med sina barnbarn och visa de växter som växer i deras hemländer i Asien, Afrika, på Balkan etc.
Ön Inchcailloch i Skottland – mitt i nationalparken i Loch Lomond i Skottland ligger en stor sjö som heter just Loch Lomond. I denna sjö ligger ett antal öar. En av dem är den obebodda och höga ön Inchcailloch. År 717 e.Kr grundlades ett kloster, S:t Kentigema, på ön; klostret var den enda byggnaden på ön. Detta kloster var sedan verksamt fram till 1670 då det övergavs. Inchcailloch är en plats med en trollsk stämning.
Ryska kyrkogården i Altruppin – i slutet av andra världskriget befriades ju Tyskland av de allierade styrkorna. Från väster kom engelsmän och amerikaner och från öster kom den ryska Röda Armén. I den lilla byn Altruppin råkade en pluton med ryska soldater i bakhåll på en kvarvarande tysk trupp och blev helt utplånade. Tyskarna hade dock anständigheten att begrava plutonen och ge dem vars ett kors med namn och gradbeteckning i kyrilliska bokstäver. Därför finns det nu en rysk kyrkogård mitt emot det gamla hotellet i Altruppin. I närheten ligger ett annat monoment över krigets vansinne; koncentrationslägret Ravensbrück, som var ett arbetsläger för kvinnor där de byggde motorer till Krupp-verken.
Småbåtshamnen Lynetten i Köpenhamn – om man promenerar förbi Christiania längre ut på det gamla varvsområdet i Köpenhamn kommer man till Lynetten. Lynetten är en gigantiskt stor lustbåtshamn med 1 000-tals båtar. Gå gärna upp på terrassen på andra våningen på hamnrestaurangen och beställ en hakkebøf och en bajer och sitt och titta ut över detta myller av småbåtar.
Jag skulle kunna fortsätta ett tag till, men man måste ju veta när man riskerar att tappa läsarnas intresse så därför sätter jag punkt här.
Fördelen med att resa i tjänsten är att man, oftast, själv slipper att lägga upp program för resan; det göra värdarna. Detta innebär att man, oftast, kommer till platser man aldrig skulle funderat på att besöka på egen hand.
Några av de platser jag haft nöjet att besöka under åren har särskilt stannat i minnet:
Botaniska trädgården i Amsterdam – Under många år reste jag mycket tillsammans med en kollega; Thomas. Vi är i mångt och mycket varandras motpoler. Thomas är en naturmänniska som gillar tystnaden och lugnet i den fria naturen och bor (i mitt tycke) väldigt ensligt uppe på Söderåsen. Allt medan jag är strikt urban och gärna hade bott mitt på Kongens Nytorv i Köpenhamn, med närhet till ölhak och restauranger, om jag bara fått övriga familjen med mig på detta. När man är ute med Thomas ska man, alltid, antingen ge sig ut i den vilda naturen eller in i någon park för att titta på något blommande alster. Medan Thomas förtjust suckande står och beundrar någon växt, står jag lite oroligt och tittar bakåt för att försöka minnas vägen tillbaka till civilisationen. Vid ett tillfälle i Norge hörde jag Thomas ge upp ett veritabelt glädjetjut över någon liten sällsynt planta; en glädjeyttring som liknade den vi andra undfängnade oss när Landskrona Bois slog Helsingborgs IF med 6-2 på våren 2001. När vi är i städer är det parker som gäller för Thomas del, och gärna då botaniska sådana. Där promenerar han, likt Linné, runt och delar med sig av sina stora kunskaper till sina obegåvade lärljungar (d.v.s. jag). Botaniska trädgårdar är oftast gigantiska anläggningar, som det tar dagar att ta sig igenom. Så icke den i Amsterdam, eftersom fast jordyta är en bristvara i den kanalstinna staden. Trädgården är liten och vacker med ett spännande fjärilshus. Man tog sig igenom den på mindre än en timme. En trädgård helt i min smak. Tack för det, Thomas.
Den övergivna kyrkogården i Nunhead, London – kyrkogården i Nunhead är en av sju viktorianska kyrkogårdar, som ligger i en ring runt centrala London. Det som gör Nunhead unikt är att man under andra världskriget stängde kyrkogården och lät den växa igen och förfalla. Den stod övergiven fram till 1990-talet, då man kom på idén att rusta upp den och öppna den som park. Första gången jag var där var strax före återinvigningen år 2001 och jag har sedan varit där ett antal gånger. En fantastisk upplevelse med enorma gravmonument, kryptor, kapell och en bedårande utsikt över centrala London.
Byn Raukan i Norge – Raukan är en liten by som ligger vid foten av nationalparken i Hardangervidda och Telemark i Norge. Byn är mest känd för att det var här tyskarna producerade tungt vatten under andra världskriget och att den norska motståndsrörelsen sprängde anläggningen. Filmen om denna händelse, med Kirk Douglas i huvudrollen, ”Hjältarna från Telemarken” är den mest sålda suveniren på Turistbyrån i Raukan. Raukan ligger i en brant, och väldigt smal, ravin. Ravinen är så brant att solen inte kommer ner till byn under sex av årets månader. För en skåning som är van vid de öppna vidderna är det lätt att få en klaustrofobisk känsla i Raukan.
Estoniamonumentet i Vöru – i september 1994 jobbade jag i Landskrona och vi skulle i slutet av månaden ha en stor företagsmässa. Utställare skulle bl.a. vara Landskornas estniska vänort Vöru. Som så många andra gamla öststatskommuner var Vöru fattigt och man tyckte att det skulle bli för dyrt att flyga till Sverige och man beslutade därför att åka båt. Ödet gjorde att båten var Estonia. Hela kommunledningen i Vöru, politiker och tjänstemän, samt ett antal företagare omkom i olyckan. För att hedra deras minne restes kort tid därefter ett svart marmormonument på det lilla torget i den lilla staden i Estland.
Vallentia Island på Irland – Vallentia Island är den västligaste punkten på Irland. En bedövande vacker plats där Atlantkabeln för telegrafi mellan Europa och Amerika tittade upp någon gång under 1800-talet. Irland är ett av få ställen som är vackrare i verkligheten än i turistbroschyrerna.
Llandudno i Wales – Llandudno är en liten badort i norra Wales som helt lever på att vara ett besöksmål för pensionärer från hela världen. I princip alla hus i staden hyr ut rum i någon form. Själv bodde vi på Chelsea Hotel, som bara hade namnet gemensamt med det klassiska författarhotellet i New York, där Leonard Cohen bodde och skrev låten med samma namn. Motsvarighet i Llandudno drevs av en jovialisk kvinna i 75-års åldern tillsammans med sin lika jovialiska dotter; vilka utspisade oss med havregröt till frukost oavsett om man gillade gröt eller inte. Till hushållet hörde även en finnig yngling i övre tonåren; troligen son respektive sonson till damerna i huset. Den unge mannen var dock inte betrodd med egen nyckel. Märkligt; eftersom vi som gäster fick egen nyckel. Men det fanns säkert en bra förklaring till detta som vi aldrig delgavs. Eftersom jag bodde i rummet närmast ytterdörren föll det på min lott att släppa in ynglingen när han kom hem på nätterna efter ett aktivt deltagande i Llandudnos pensionärsanpassade nöjesliv. Llandudno utmärkte sig genom att helt ha lyckats eliminera problemet med hundbajs på gatorna; tänk Er själv hur många hundar det finns i en stad med nästan bara pensionärer. Det kostade 1 000 £ (c:a 14 000 SEK) att inte plocka upp efterdyningarna av sin lilla älskling. En matematisk uträkning ger vid handen att för 14 000 SEK får man c:a 9 300 bajspåsar, vilket ju lär räcka ett tag.
Chumleigh Gardens i London – i stadsdelen Southwark i södra London har man en befolkning där 80 % har sina rötter utanför de brittiska öarna. Man jobbar väldigt hårt med integrationsproblematiken. Som ett led i detta arbete har man rivit en mängd förfallna byggnader och anlagt en stor park som en grön lunga mitt bland de slitna höghusen. Mitt i denna park ligger Chumleigh Gardens, som är en mångkulturell trädgård indelad i fyra olika växtzoner grundade på olika världsdelar. Här kan man se mor- och farföräldrar promenera runt med sina barnbarn och visa de växter som växer i deras hemländer i Asien, Afrika, på Balkan etc.
Ön Inchcailloch i Skottland – mitt i nationalparken i Loch Lomond i Skottland ligger en stor sjö som heter just Loch Lomond. I denna sjö ligger ett antal öar. En av dem är den obebodda och höga ön Inchcailloch. År 717 e.Kr grundlades ett kloster, S:t Kentigema, på ön; klostret var den enda byggnaden på ön. Detta kloster var sedan verksamt fram till 1670 då det övergavs. Inchcailloch är en plats med en trollsk stämning.
Ryska kyrkogården i Altruppin – i slutet av andra världskriget befriades ju Tyskland av de allierade styrkorna. Från väster kom engelsmän och amerikaner och från öster kom den ryska Röda Armén. I den lilla byn Altruppin råkade en pluton med ryska soldater i bakhåll på en kvarvarande tysk trupp och blev helt utplånade. Tyskarna hade dock anständigheten att begrava plutonen och ge dem vars ett kors med namn och gradbeteckning i kyrilliska bokstäver. Därför finns det nu en rysk kyrkogård mitt emot det gamla hotellet i Altruppin. I närheten ligger ett annat monoment över krigets vansinne; koncentrationslägret Ravensbrück, som var ett arbetsläger för kvinnor där de byggde motorer till Krupp-verken.
Småbåtshamnen Lynetten i Köpenhamn – om man promenerar förbi Christiania längre ut på det gamla varvsområdet i Köpenhamn kommer man till Lynetten. Lynetten är en gigantiskt stor lustbåtshamn med 1 000-tals båtar. Gå gärna upp på terrassen på andra våningen på hamnrestaurangen och beställ en hakkebøf och en bajer och sitt och titta ut över detta myller av småbåtar.
Jag skulle kunna fortsätta ett tag till, men man måste ju veta när man riskerar att tappa läsarnas intresse så därför sätter jag punkt här.
söndag 20 mars 2011
VARFÖR BLIR JAG IRRITERAD PÅ SÄLJARE?
Sitter och funderar på varför jag blir så irriterad på telefonsäljare och på de säljmail jag får i e-posten.
Ganska ologiskt eftersom jag vill ju också sälja mitt företags tjänster, och telefon och mail är ju två av marknadsföringskanalerna.
Någon som har en förklaring till varför jag och många andra blir så irriterade på de som vill sälja?
Ganska ologiskt eftersom jag vill ju också sälja mitt företags tjänster, och telefon och mail är ju två av marknadsföringskanalerna.
Någon som har en förklaring till varför jag och många andra blir så irriterade på de som vill sälja?
fredag 18 mars 2011
UPPÅT FÖR FAIRTRADE
Ifjol ökade försäljningen av rättvisemärkta produkter (Fairtrade) i Sverige med 18% och översteg för första gången 1 miljard.
Mest ökade försäljningen av kaffe och choklad.
Kul att rättvisemärkningen börjar slå igenom. Rättvisefrågan är ju minst lika viktig som miljön när vi väljer produkter.
Mest ökade försäljningen av kaffe och choklad.
Kul att rättvisemärkningen börjar slå igenom. Rättvisefrågan är ju minst lika viktig som miljön när vi väljer produkter.
torsdag 17 mars 2011
ÅR 0
Undra varför det inte finns år 0 i vår tideräkning?
Efter år 1 f.Kr. så blev det år 1 e.Kr.
Märkligt!
Efter år 1 f.Kr. så blev det år 1 e.Kr.
Märkligt!
fredag 11 mars 2011
SKIVAFFÄRERNA FÖRSVINNER
Nu lägger Gleerups i Lund också ner sin skivavdelning. Trist. Jag vill kunna gå och bläddra bland skivorna och kunna beställa en udda CD av Birgitta. Men nu är det slut med det.
Var har vi kvar en bra skivbutik i Skåne?
Var har vi kvar en bra skivbutik i Skåne?
lördag 5 mars 2011
LÄSANDET UPP - BOKHANDELN NER
På Dagens Industris förstasida denna lördag står det "Dystra tider för bokhandlarna".
Trista nyheter för oss som gillar att gå runt och bläddra i böckerna innan vi köper dem, och som inte vill handla på nätet.
Totalt sett ökar läsandet i Sverige, vilket ju är glädjande, men inköpen styrs alltmer från bokhandeln till nätet.
Ett tidens tecken antagligen.
Trista nyheter för oss som gillar att gå runt och bläddra i böckerna innan vi köper dem, och som inte vill handla på nätet.
Totalt sett ökar läsandet i Sverige, vilket ju är glädjande, men inköpen styrs alltmer från bokhandeln till nätet.
Ett tidens tecken antagligen.
onsdag 2 mars 2011
KAFFETREND
Tycker mig kunna se en trend i att kaffedrickandet i Sverige går alltmer från latte och espresso till mer och mer bryggkaffe på högkvalitativa bönor.
Lilla Kafferosteriet i Malmö är ett bra exempel på detta.
Men de stora kedjorna verkar inte hänga med; Espresso House och Waynes erbjuder fortfarande bara en sorts bryggkaffe.
Lilla Kafferosteriet i Malmö är ett bra exempel på detta.
Men de stora kedjorna verkar inte hänga med; Espresso House och Waynes erbjuder fortfarande bara en sorts bryggkaffe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)